WISTI

WISTIS NYÅRSTAL- om en regent som skjuter på pianisten och ett önskat samtal.

En mycket god vän till mig var tidigare tillsammans med en dansk man. Vid festligheterna på nyårsafton hävdade han en dansk kulturimperialism i mikroformat. All matlagning skulle avstanna. Locktängerna läggas åt sidan och slipsar läggas oknutna på sängkanten. Han krävde vår fulla uppmärksamhet åt dronningens nyårstal. Sedan dess följer jag det också med en viss förundran och fascination. I år riktade dronning Marghrete in sig på social media och lyfte ett varnande finger över framför allt facebook. Det är ett skyltfönster, menade hon, där man hela tiden måste vara ung och vacker. Och vem kan vara det hela tiden, undrade hon? Om man psykologiserar avsändaren och hennes utsaga bara under den korta tid det tar att lägga en dillkvist på en toast Skagen är det lätt att bli raljant och fnissig. Men pianisten bör ducka.
Lagom till julledigheten på tidningarnas debattredaktioner initierades en viktig debatt som sprang ur de sk upploppen vid gymnasieskolor i Göteborg. En av bakomliggande faktorer var att unga kvinnor, och i vissa fall barn, hängts ut i social media under kränkande former. De så kallade upploppen organiserades också via twitter och facebook. Frågor som varit vakna sedan länge kring vilken roll och vilket ansvar social media har i uppkomna lägen blev åter aktuella. Framstående kännare kring social media var snabbt på den inspelade bollen. Det som förvånade var att retoriken och argumentationen var skrattretande lik, för att inte säga inlånad från den amerikanska vapenlobbyn strax efter en skolskjutning. Twitter mobbar inte- det är människor som mobbar. Social media är bara ett verktyg som kan brukas eller missbrukas. Det är givetvis så. Det är individen som är ansvarig i sin kommunikation. Men med det kan vi inte ha funnit en bortre vägg av samtalet kring social media. Som människor har vi drivkrafter som gör att vi överlever som kollektiv och som individer. Det handlar om bokstavlig överlevnad som sexualdrift, hunger etc. Det handlar också om nödvändiga strategier för att överleva existensiellt- att formulera ett sammanhang, en identitet och en mening med den egna tillvaron. Dessa behov och drivkrafter tar vi med oss när vi lyfter in våra liv i social media. Social media är IRL. Det finns inget overkligt eller verklighetsfrånvänt i social media. Men bitvis är det ett nytt sätt att vara människa. Behoven och drivkrafterna är desamma men förutsättningarna nya. Då måste vi ställa också frågorna med en uppriktighet och nyfikenhet och lämna moralism och bonderomantik bakom oss. Och frågorna måste med nödvändighet ställas.
Bara för att somligt är möjligt att göras behöver det inte göras.
Delar av det som idag kallas för social media flirtar framför allt med de mest primitiva sidorna av vårt människovarande genom den skenbara anonymiteten och den omedelbara behovstillfredsställelsen i bekräftelsetörst och drifter. En sk riot på Twitter dövar med en förrädisk omedelbarhet en känsla av vanmakt.
Vad händer med oss som människor när vi aldrig behöver avsluta relationer utan istället att nya relationer läggs till gamla? Idag vet vi vilket vin som dricks på fredag kväll hemma hos någon som gick i en parallelklass i mellanstadiet. Vi kan till och med se ett fotografi på vinglaset trots att vi enbart spelat i samma brännbollslag på en friluftsdag. Eller hen, vår första förälskelse som nu bara dyker upp i en kommentar hos en gemensam vän. Vilka oövervägda möjligheter att flirta och vi behöver inte ens se hen i ögonen när vi gör det. Ett möjligt avvisande blir helt ofarliggjort i och med skärmens anonymitet. Gör det något med våra familjemönster? Först bör vi konstatera innan vi värderar. Vad gör vi med hastigheten där tre Tintinböcker som flyttas till en hylla sex meter bort förvandlas till ett bokbål på Sergels torg?
En grupp människor som kommer till ett för dem okänt landskap hittar strategier för att överleva i det. Det sägs att det är bara människor, fiskmåsar och råttor som kan överleva i världens samtliga miljöer. Det torde bero på vår förmåga att se möjligheter och att förutse faror. Vad gäller fiskmåsar och råttor lär vi få vänta på deras närvaro i det nya landskapet att vara människa i, men människan är redan där. Det kan vi snarare konstatera än värdera. Det duger inte att nöja sig med ett yttrande om att här bör vi inte vara. Men vem skall ta initiativet till att ställa frågorna kring vad är det att vara människa i ett omformat ekologiskt system? Som det ser ut nu så är det framför allt media,- och kommunikationsvetare. Var finns teologerna? Vem gör de politiska och socioekonomiska analyserna? Var finns antropologerna, beteendevetarna och de psykologiska disciplinerna. Var är sociologerna?
Medialandsskapet är ett ekosystem. Social media är inte enbart ett verktyg som människor kan bruka eller missbruka. Social media är inte bara ytterligare en ny kommunikationsform som läggs till utan att förändra det informationsekologiska systemet. Som alltid när man lyfter in något nytt i ett system påverkar det allt som ingår i systemet. Därför står på min önskelista inför 2013 att ett samtal återinitieras bland teologer, sociologer, samhällsvetare, psykologer etc- Vad är en människa? Med underrubriken ”- i ett nytt ekosystem av socialt beteende.”
En spännande C-uppsats skulle kunna vara ” Hur åldras och mognar man som människa och dronning i en ny tid.”

20130101-155258.jpg

Annonser

One comment on “WISTIS NYÅRSTAL- om en regent som skjuter på pianisten och ett önskat samtal.

  1. Pingback: Den (post?)moderna människan | teolog i norr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 1 januari, 2013 by .
%d bloggare gillar detta: