WISTI

Vilka svenskar, vilken andlighet?

Idag skriver Marcus Birro i Expressen om svenskars inställning till andlighet i allmänhet och synen på katolska kyrkan i synnerhet. Det är visserligen inte första gången och vissa saker är återkommande.
Att läsa Marcus Birros tankar om svenskens andlighet är alltid en stretchövning för mig. Vi har helt olika syn på den andliga kartan i Sverige. Att säga att Birro är raljant i sin ton om svenskarnas andlighet vore ett understatement. Föraktfull är ett ord som ligger närmre till hands. I en tidigare krönika beskrev han svensken som passivt soffsittande framför TV:n balanserades pizzaslicer i händerna. Samma bild dyker upp idag. Om vi skall få den bilden att stämma måste vi ändra på vissa saker i verkligheten. För det första- vilka är dessa svenskar? Räknar han in de stora grupper ortodoxa, katoliker, muslimer, judar, buddhister etc? Antingen är de inte svenskar enligt Birro eller så utgör de ett undantag från det han beskriver. Ett synnerligen stort undantag.
Den andra saken vi måste bestämma oss för om vi skall få Birros bild att bära är vad som är andlighet. Den Birrisca näsan fnyser åt människor som ägnar sig åt mindfulness, söker i healing etc. Som om detta hade varit EN grupp. En kristen rättrogen skara och ytterligare en grupp av förtappade själar. Jag kan inte förstå hans text som annat än att andlighet handlar om disciplin och lydnad. Inget annat. Allt som reagerar mot denna är andlighetens motsats. Och det är nog här jag och Marcus måste skiljas åt. Här har jag stretchat mig i spagat och längra kan jag inte. Mina erfarenheter och de människor jag möter har lärt mig något annat.
Andlighetens motsats är inte att ifrågasätta det som vi håller för heligt. Andlighetens motsats är passivitet och avsaknad av engagemang. Och i min läsning av den andliga kartan i Sverige idag är andligheten allt annat än oengagerad. Förutom svenskar med en annan religiös kultur ser jag även bland de sk ickekyrkliga sekulariserade svenskarna ett stort intresse och engagemang i andliga frågor. De studenter jag möter i mitt arbete som präst på högskola har många gånger ingen som helst förförståelse eller kunskap om kristen tro eller livstolkning, men en väldigt öppen attityd och stor nyfikenhet. Kan vara att jag och Marcus Birro träffar olika människor. Det håller jag inte för omöjligt. Men det kan också vara att en tvärsäker och föraktfull attityd släcker ett sökande och en nyfikenhet hos den man talar med. Att stå stark i sitt försanthållande av historien uppsatta dogmer och urkunder är inte andlighet. Att våga fnissa åt ett kort där mössan blåser av påven kan vara nog så andligt.

Kuriosa: Och på tal om att fnissa. I den ursprungliga texten i dagens Expressen skriver Birro att Jesus och Petrus stått och samtalat på den plats där Peterskyrkan i Rom står idag. Antagligen har någon påpekat orimligheten i detta så Expressen korrigerade snabbt till att Peterskyrkan ligger i Golanhöjderna. Så var det med det, om inte Golanhöjderna kan komma till Rom så får väl……

20130213-183936.jpg

Annonser

2 comments on “Vilka svenskar, vilken andlighet?

  1. Andreas Creutz (@Creutz)
    13 februari, 2013

    Lysande, Wisti!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 13 februari, 2013 by .
%d bloggare gillar detta: