WISTI

Nej, Facebook- gruppen ALLA TJEJER ÄR HOROR är inte satir.

För ett par dagar sedan startade facebookgruppen Alla tjejer är horor. På gruppen diskuteras namngivna unga kvinnor, bilder läggs ut och språket är grovt och kränkande. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig och genom social media har stormen vuxit och anmälningar rasta in till Facebook med uppmaningar om att ta bort gruppen. Gruppen har knappt 500 medlemaar och ursäktar sig med att allt är på skämt. Idag svarade Facebook att de inte kommer att ta bort gruppen eftersom de identifierar gruppen som satir. Ingenting kan vara mer fel.
De som finns i gruppen är pojkar på väg att bli män. De skall upptäcka en sexualitet och de skall förhålla sig till en redan uppställd könsmaktsordning.

Dom där 800 metrarna var fantastiska. Helger jag skulle tillbringa med mormor och morfar. Sjögatan som sträcker sig ända bort till hemköp och 20 kr att sätta lite extra lyx på helgen med barnvakt. Då hade Hemköp en chokladpudding i plastförpackning som lite stacks på tungan. Alltid en sådan, en påse geléhallon och en tidning. Jag gick alltid själv, det var en del av storheten och det småländska samhället var en metropol där någon gång i slutet på sjuttiotalet. Jag har inte upplevt den känslan igen förrän jag som fyrtioettåring hade en helt egen weekend i New York.

Det är märkligt hur man kan minnas. Jag kan än idag minnas en tidning jag köpte och en teckning som fanns i den. Tidningen hette En rolig halvtimme. Jag var elva år och hade upplevt min första förälskelse. Hon var från Nybro och kom som ny till vår klass i femman. Jag hade chans på henne, jag rodnade och hjärtat slog. Senare var det också den första flicka jag kysste.
En rolig halvtimme var en kavalkad, en boost och ett kraftutspel av höhöhumor. Det som kallades humor byggde så gott som uteslutande på att män vill ha sex. Sedan fanns det kvinnor också. Deras roll var dock mer oklar, men alltid avhängig att en man ville ha sex. Det var liksom överenskommelsen mellan tidningen och läsaren.
Teckningen jag minns såhär 25 år senare är en stilliserat vacker och naken kvinna som ligger på mage och läser en bok. Hennes lockar faller över axlarna och hennes ansiktsuttryck är fokuserat och allvarligt. En söt liten uppnäsa som nästan når upp till ögonfransarna. På henne ligger en man med tungan utanför munnen och ögon som poppar ut ur ögongloberna. Texten som ligger inlagd i bildens övre högra hörn är ” Jag förstår inte det här med att intellektuella tjejer inte skulle vara intresserade av sex.”
En elvaårig Wisti ligger hos mormor och morfar med sticksig chokladpudding och förstår faktiskt skämtet.
Idag är det annorlunda. Man kan och bör inte förbjuda tidningar eller skämtteckningar. Men vi har under de senaste åren vuxit såpass mycket som människor att marknaden inser att inskränkthet och förtryck inte lönar sig.
Den där sista meningen är ju inte sann förstås. Mina söner är ungefär lika gamla nu som jag var då och står just inför samma utmaningar och upptäckter som jag gjorde på Sjögatan. Och de skulle också förstå skämtet. Pojkarna som driver ”Alla tjejer är horor” skulle ha många bilder att lägga bland photos.

Satir är en genre som uteslutande handlar om makt och maktstrukturer. I korthet handlar det om att förlänga den mäktiges steg så att ett löje uppstår och att den mäktige mister balansen. Samma grepp, samma manöver kan givetvis göras mot den maktlöse och den vanmäktige, men då är det inte längre satir. Satir i en organisation eller ett samhälle där maktstrukturerna är otydliga är svårt.
Jag är först och främst präst. Den satiriska traditionen i bibeln eller i kyrkans historia saknas dock inte. Jesus var en enastående satiriker i att inte bara avslöja maktstrukturernas pyramider, men också vända dem upp och ner så att basen balanserade mot himlen i en omöjlighet.
Kan man då skämta om allt? Det är jag övertygad om! Jag tor dock att alla skämt har en riktning och ett skämt är alltid ett ställningstagande. Mer eller mindre medvetet.
Även det mest oförargliga skämtet räknas alltid som oförargligt just för att det förstärker och slår fast de maktstrukturer vi lever i.
Det finns inget som bara är ett skämt eller något som bara är på skoj. Det som kittlar människors lekfullhet, lust och kreativitet är fortfarande världens kraftigaste vapen. Humor som befäster rådande maktordningarär därför ingenting annat än en kanon riktad från de mäktigas borgvärn.
Att skämta om homosexuella, kön, minoriteter etc är alltid ett ställningstagande i en maktstruktur.

Ett samhälle består av strukturer. Det är liksom det som är ett samhälle. De flesta av dessa strukturer handlar om makt. All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Gott så.
Men de egentliga maktstrukturerna är inte lika definierade och uttalade. I högerhörnet finns texter som att kvinnors sexualitet är underordnad mannens och att etnicitet och kriminalitet hör ihop. Det finns humor som motstånd och så finns det humor som till varje pris vill befästa gällande maktordning.
Nu rasar vi mot Facebook. Och med rätta. Det är väl någon form av vuxenansvar vi tar. Samtidigt lever vi med i stort sett samma sak dagligen och våra stora medier tjänar pengar på den. I det sammanhanget heter det inte att ”Alla tjejer är horor” men principen är exakt densamma.

I de flesta av landets stora morgon- och kvällstidningar ges stort utrymme för just det. Förtryckande och kränkningar som flyger under radarn just för att de passar så bra in i maktordningen att de är svåra att identifiera annat än som ”men det är ju bara på skoj”. Något sånt som bara skoj finns inte.

Det tydligaste exemplet torde vara Aftonbladets samarbete med den danska satirgruppen Wumo. Dessa har ingenting med satir att göra. Det är hästkött i lasagnen. Wumo radar upp sexistiska och rasistiska skämt på bordet och Aftonbladet betalar glatt fakturan och säger att ”..men det är ju bara på skoj”. Även våldtäktsskämt betalas det för.

Det frodas en sexistisk och rasistisk maktordning bland och från Sveriges publicister. Och vi skall inte gå på den lätte om att det handlar om blåögdhet eller om att det inte är illa ment. Humor handlar alltid om invanda föreställningar och om maktordningar. Valet är alltid individuellt hur man använder ett kraftfullt redskap. Aftonbladet har upprepade gånger blivit medvetandegjorda om Wumo och deras nivå. Jag vill höra Facebook förklara ytterligare hur de tänker kring gruppen Alla tjejer är horor och Aftonbladet förklara varför de publicerar Wumo. De båda fenomenen är samma.
Och det är aldrig bara skämt.
Och det är definitivt inte satir.

Annonser

6 comments on “Nej, Facebook- gruppen ALLA TJEJER ÄR HOROR är inte satir.

  1. Lisbeth B Åkerman
    4 april, 2013

    Jag ska vb det här till Centerkvinnorna i Värmlandsdistriktet där jag just blivit invald. Jag håller med dig och vill ytterligare betona humorns styrka och värde. Minns i Umberto Echo´s ”I rosens namn” där ondskan bekämpade godheten och tron med att gömma undan den bok som handlade om skämtet och skrattet, hur jag fick en aha-upplevelse. Det handlar om makt.

  2. Lisbeth B Åkerman
    4 april, 2013

    Det svåra är att det är så både dolt och vanligt att vi inte ser det.

  3. Håller verkligen med om det här med skämt, att det alltid ligger sanning och ställningstagande inbakat…. Har inte riktigt tänkt på det förrän nu.. Men det är ju därför man kan bli så till synes barnsligt arg över skämt om negrer eller homosexuella..

  4. Pingback: Vad händer med #wumo? @JanHelin:s samlade tystnad | bakjour

  5. Tage Widsell
    28 april, 2013

    Att någon minns den tidningen. Det var den lite förbjudna tidningen som fanns hos frisören. Inte lika helförbjuden som Se och de andra tidningarna, så en rolig halvtimme kunde man plocka upp och hö-hö:a till en liten stund utan att någon tittade snett på en. Jag måste ha varit liten – inte mer än tio högst. Men visst förstod jag – både skämten och budskapet.

    /Tage Widsell

    • Lisbeth B Åkerman
      29 april, 2013

      Jag var i tonåren och redan gift och minns hur vi skrattade åt en rolig halvtimme. Men på något vis var skämten oskyldigare – man kunde hålla distansen till det man läste även om det var mer skruvat än den verklighet man kände till. Så man blev inte personligt kränkt som jag tror sexismen har medfört. Den visar oss vad som är ”rätt och önskvärt” (man platsar inte fast man borde, varken fysiskt eller psykiskt). Så skämten är inte riktigt roliga längre. Det är ju också så, att kvinnan har en annan roll än då, då hon mest levde på mannen och familjens villkor. Vi måste slita ashlet av oss för att klara av både traditionen och emancipationen och blir förbannade när vi bara tycks finnas i ett enda sammanhang, som en klyscha. Då blir skämten allvar och inte alls roliga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 4 april, 2013 by .
%d bloggare gillar detta: