WISTI

OM JA OCH NEJ OCH FÖRÄLDRARS ANSVAR

Alla syskon talar om sina föräldrar.
Det är bra. Relationen till eventuella syskon och föräldrar är de mest grundläggande och avgör ganska mycket hur man förhåller sig till chefer, arbetskamrater, myndigheter, polisen etc.
Jag och min bror pratar också om våra föräldrar. Det är en gåva att kunna göra det med stor ömsinthet och kärlek. Vi skrattar åt deras tillkortakommanden. Båda lever och läser det här. Det är ok.
En dag kommer mina barn att prata med varandra om mig. Det mesta de kommer att tala om är antagligen mina trasiga sidor som jag inte själv ser. De kommer att jämföra sina berättelser och sanningar. Det är bra.
Antagligen kommer de att skratta åt min neurotiska hållning om att ett NEJ är ett NEJ.
Det händer dagligen. Det vet alla som är föräldrar.
Det handlar om att smaska med maten, om att kittlas, om att prata när det är Barda på TV.
Ett NEJ är ett NEJ.
Jag är en bokstavstroende pappafacsist. Hur kul det än är, även om jag förstår lekens regler- så fort jag hör ett nej blir jag mer Benito Mussolini än Beppe Wolgers.
Jag är stenhård- man säger inte nej i leken om man inte menar det. Om någon i leken säger nej stannar allt.
De tror att det handlar om att kittlas.
När (om) jag sitter åttio år gammal och mina barn pratar om mig. Om de säger att ”jävlar, vilket neurotiskt förhållningssätt gubben hade om JA och NEJ”, så kommer jag att vara i tillfredställelse.
Jag hoppas att mina barn kommer att skratta åt mig. Det är jag värd att göras åt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 14 januari, 2014 by .
%d bloggare gillar detta: