WISTI

OM FILMERNA MED HEMLÖSA

Tre pigga ungdomar, antagligen studenter med musikalisk begåvning, sätter sig bredvid en hemlös man i en stad med hög turism. Mannen ser trött ut och alla hans attribut är tydliga när de talar om hans utanförskap. Han sitter på marken, misskött hygien och smutsiga kläder. Han är inte en av oss. De lånar mannens hink att trumma på och har egna instrument. De sätter sig inte direkt intill mannen utan med ett par meters avstånd på bägge sidor av honom. På det sättet kommer han att hamna i centrum. Människor stannar, blir glada åt musiken och ler åt mannen. En av de friska och käcka ungdomarna har lagt sin hatt framför honom och snart börjar de glada människorna att lägga mynt i hatten. Ungdomarna strålar av lycka liksom de glada turisterna med växelmynt i utländsk valuta.
Den enda som inte ser glad ut är mannen. Helt plötsligt står han i centrum för ett projekt han aldrig bett om att få delta i. Rollen är tilldelad honom. Han är någon man är snäll mot och tar hand om med käcka infall. Han ser filmen igenom väldigt förvånad ut. Ungdomarna ler, nästan skrattar när de spelat klart och lämnar över hatten med pengar till honom. Han får behålla hatten. I slutscenen ser vi hur de tre musketörerna försvinner in i folkmassan och han som lämnat hatten fiskar upp en ny hatt ur ryggsäcken. Så behöver vi inte oroa oss över det.
I film två tas vi med till vad jag tror är New York. Två medelklassungdomar har ett projekt där de sammanför två hemlösa män för att bryta arm om 100 dollar. En chans ingen försitter om man inte har pengar. Någon form av gladiatorkamp men i miniformat och med mysfaktor anpassad för youtube och delning i social media. Vad vi får veta, som inte de vet, är att även förloraren kommer att få pengar. Halva vinstsumman.
Kampen går ganska snabbt. Den ene hemlösa är betydligt större än den andre även om jag tänker mig att dagsform och tillgång till kolhydrater spelar en större roll. Så det var ändå inte självklart. Han får sina 100 dollar.
Nu kommer knorren som har gjort att klippet trots sin absurditet delas av människor. Den hemlöse som vunnit säger till sin motståndare ungefär att vi är i den här skiten tillsammans, bra kämpat, här har du hälften av pengarna.
Medelklassynglingen som ser och filmar det här blir alldeles till sig och börjar skrika om vilken fantastisk och stor människa den andre är. Sedan trumfar han det hela med att ge dem än mer pengar, han tömmer plånboken till båda.
Dessa filmer har jag fått delat till mig i flöden på facebook och twitter. Människor som jag tycker i vanliga fall har rimlig människosyn och en hoppfull attityd har överraskat med att tycka att filmerna är fantastiska.
Själv blir jag bara arg. Ett stilla ursinne som bubblar i mig och en puls som ökar.
De här filmerna är inget annat än oerhört förnedrande för alla inblandade inkluderat oss som ser på dem och klickar gilla och dela.
I världsbilden som de lever i finns det ett vi och ett dom som till varje pris måste upprätthållas. Det finns marginaliserade och de i centrum. Det finns ett utanför och ett innanför. Det finns rika och det finns fattiga. Det finns mäktiga och vanmäktiga. Det som filmerna förutsätter är att det är ett balansspel där deras utanförskap tryggar och definierar vår priviligierade plats. Om de som sitter skulle räknas som de som står skulle man själv behöva möta den i sig som sitter. Filmerna uttrycker oerhört paternalistiska mönster i sin syn på godhet, som egentligen bara är ett förtryck. När människor inte har pengar vi kan stjäla från dem för att öka på vår egen rikedom måste vi ta deras integritet och värdighet för att vi inte har tillgång till vår egen.
John Donne skrev att ingen människa är en ö, att vi alla hänger ihop.
Det innebär också att vi alla bär på ett vi. Att paternalistiska mönster i vår godhet egentligen bara är rädslans strukturer.
Mannen i den första filmen är en skådespelare har det sagts, men det är en dokumentation över hur de här ungdomarna jobbar.
Personligen tror jag att även den andra filmen är fake.
Det spelar ingen som helst roll i sammnhanget.
Dessutom är det så att den sistnämnda sprids av den nystartade Omtalat.nu som ställer sig helt oförstående till kritiken och på twitter visar både arrogans och naivitet åt de som kritiserar.
Sänd därför inte bud efter för vem klockan klämtar, den klämtar för dig.

20140803-154004-56404577.jpg

One comment on “OM FILMERNA MED HEMLÖSA

  1. Intressanta poänger. Det finns fler exempel på sådant som bl.a Upworthy hjälpt till att sprida trots att de har nån sorts uttalad humanistisk/progressiv målsättning.

    Ett exempel är den här franska filmen om sexism som spreds som en löpeld i vintras från personer som värnar om kvinnors rättigheter: http://bit.ly/1ok8k60 (10 miljoner views). Visade den för en av mina journalistklasser och ingen reagerade över att alla ”people of colour” i den är stereotypa skurkar eller förtryckta.

    En annan jag sett spridas av andra välmenande är den där en reklambyrå använder blinda för att ragga kunder. Det här blogginlägget sammanfattar det rätt väl: http://bit.ly/1s10Fh1.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 3 augusti, 2014 by .
%d bloggare gillar detta: