WISTI

OM MEDIAS RELATION TILL ANHÖRIGA VID MORD. ETT KONSTRUKTIVT FÖRSLAG TILL LÖSNING. 

Igår rapporterades om att anhöriga till en mördad flicka hade en polispatrull i sin trädgård för att kunna freda sig från journalister. Upprördheten var stor även, eller kanske framför allt, hos journalister. Problemet är varken unikt eller nytt. I min vänkrets finns både journalister och människor som varit i utsatta situationer med stor medial press. Deras berättelser om övertramp och integritetskränkande nyhetshets är samstämmiga. 

Jag skrev om det på Facebook och kommentarsfältet fylldes av journalister som dels uttryckte bestörtning men också förklarade att en del anhöriga gärna vill berätta. Man bedyrade också att man om man möttes av en önskan att inte intervjuas drog sig tillbaka reservationslöst. En spänning mellan riksmedia och lokalpress blev också tydlig. 

Jag har erfarenhet efter många år i jour som präst på sjukhus att vid större händelser blir media alltid en sak att hantera. Många gånger har de anhörigas mobiler plingat till på akutens visningsrum när ett sms från någon tidning kommit. 

Tidigare idag ställde jag följande fråga på Twitter- Ni som är i media- om polisen från början framför att anhöriga inte vill ha kontakt med media- hör ni ändå av er via sms eller telefon? 

Ingen svarade på frågan. 

Saken är egentligen ganska enkel att lösa: 

I samband med att polisen lämnar dödsbud kan de också upplysa om att det nog kan väcka ett starkt medialt intresse och fråga om de anhöriga vill ha kontakt med media. Om de svarar nej är det något som polisens presstalesman kan framföra till media. Seriösa journalister respekterar då detta. 

De anhöriga kan också säga till exempel att ”Nej, det orkar vi inte, men vår son var den finaste människan på jorden. Vi kan inte förstå vem som ville honom något ont”. 

Även detta kan polisens presstalesman framföra och tidningarna kan skriva det. 

Av erfarenhet vet jag att de beslut man fattar i ett sådant läge inte alltid är rationella men det är inte heller så att man är otillräknelig. Frågan om media kommer upp oavsett och det bästa hade ju varit om det fanns en form som respekterades av alla. Rimligt om det också sker genom polisens eller annan professionell försorg. Lätt som en plätt och borde spara tid och energi även för journalister som slipper jaga människor i utsatta situationer.  

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 14 juni, 2015 by .
%d bloggare gillar detta: