WISTI

VARFÖR STJÄL JAG IBLAND OCREDDAT I SOCIAL MEDIA? 

Någon reste en fråga till mig på Twitter. Hen undrade varför jag inte konsekvent creddade där jag stulit/lånat en formulering till någon av mina teckningar. Hen menade att det var ohederligt. Jag svarade givetvis hen direkt men tycker att frågan är så intressant att jag väljer att skriva ett par ord även här eftersom vi gemensamt är mitt i arbetet att hitta någon form av etikett i social media. 

Ingångsvärdena är följande: 9 av 10 av de formuleringar jag har på mina teckningar är mina egna. Det är den tionde vi diskuterar nu. 

I 9 av 10 av dessa frågar jag så gott som alltid om lov. I fåtalet fall meddelar jag bara i kommentarsfältet att jag stjäl den och gör en bild. Det händer när den jag stjäl av och jag är goda vänner. Det är människor som jag vet inte ser social media som en tävling utan man ser värdet i att budskapet sprids vilket det gör i den enkla formen av en gubbe med prata. De senaste exemplen är en teckning om skatteflyktingar där jag efter att ha talat om mina avsikter i en kommentar stal formuleringen (nästan) av Maria Küchen. Jag och Maria är goda vänner och jag vet att för henne är credden i detta sammanhang mindre viktigt. 

Samma sak med Limhamns kyrkas tweet om tillfälligt uppehållstillstånd. Jag arbetar själv som präst i Limhamns kyrka och hen som formulerade är en god vän. Vi talade om det innan. En annan som råkat ut för det är tex Anders Duus. 

Sedan creddar jag så gott som alltid direkt på bilden i hörnet eller i en kommentar till bilden. Jag tycker att det är viktigt! Jag vill påstå att jag är bland de bästa på att ge cred. 

Om jag creddat i kommentar eller bildtext innebär det att om jag repriserar efter något år kan detta ske ocreddat eftersom jag inte tycker att credden är så viktig att jag måste leta efter originalinlägg. Så förstår jag spelreglerna i social media. 

Detta till exempel i teckningen om porr och hantverkare där jag i senaste publicering creddade fel. Det var inte alls Erik Löfmark. 

Det har varit en del sådana publiceringar de senaste veckorna. 
Om många har lekt med samma ordvrängningar och idéer creddar jag inte heller. Jag minns inte om jag gjorde någon teckning om hästkött och lasagne men det är ju en typisk sådan situation. 
Ibland vet jag inte upphovsmannen/kvinnan. 

Detta hände senast i en teckning om Sverigedemokraterna och terrorism. Då hade någon tagit en formulering ur en status på Facebook och gjort en egen bild av det. Senare fick jag reda på ursprunget via Twitter. 

Den teckning som fått mest spridning ocreddad är formuleringen om gurkor med ångest. Denna creddades ursprungligen och det blev en följetong på Twitter som vi alla inblandade nu är ganska trötta på. 

Eftersom den formuleringen numer räknas som allmängods i social media publicerar jag den nu ocreddad. 

Samma sak med mjölkbönder och gått och laktos. Där vet jag inte heller den ursprungliga upphovsmakaren. 
Som pendang till detta kan nämnas predikosammanhang. Jag har ofta använt ett uttryck som teologen Per-Erik Persson var först med- att hjälpa människan att orka leva och att våga dö. Oftast funkar det att nämna hans namn i sammanhanget men ibland stör det retoriken. Då har det framstått som mitt eget. 

Samma sak med ett citat av Kristina Lugn jag använt i predikosammanhang- att stå till svars inför det barn man en gång var. Oftast funkar det att credda men inte alltid. Sådana är spelreglerna i tex konst och predikosammanhang. 
Personen som ställde frågan hänvisade till akademiska sammanhang där den som inte anger källa stängs av. Så ser spelreglerna ut i den akademiska världen. 
Spelreglerna i social media är vi i full färd med att sätta. Jag har hittat mitt sätt och tycker att samtalet är spännande. 

I övrigt- de teckningar som jag säljer till tidningar är alltid mina egna formuleringar. En del tidningar på ideell basis och med välgörenhetsliknande ambitioner har jag gett frihet att publicera hur mycket de vill gratis från det jag publicerar i social media. Det är omöjligt att styra upp praktiskt att inga ocreddade citat dyker upp där. Men återigen- de är sällsynta. 

Eftersom reglerna och etiketten ännu inte är satt är var och en skyldig att väga mot sin egen syn på hederlighet. Det gör jag kontinuerligt och gör säkert fel ibland. 

Mina egna bilder stjäls, beskärs, sprids ocreddat hela tiden. Det bekommer mig inte men jag har full respekt för de som reagerar. Upphovsrätt finns inte i social media. 

Frid/ Wisti 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 7 november, 2015 by .
%d bloggare gillar detta: