Så kom vintern igen

Det är ju bara påhitt men det betyder ändå något. Det där nya året då saker kan lämnas och nytt kan skapas. Som ett upplopp inför våren. 

Men så nu känns det som att vintern börjar om. 

Jag är uppriktigt oroad över utvecklingen vi ser i Sverige nu. 

Sedan halvtannat år har vi på ledarplats i etablerad media sett en förskjutning till de korta resonemangen och det primitiva förklätt till engagemang. 

Men det har inte stått oemotsagt. Ibland genom sansad nyansering och ibland genom lika primitiv svartvit logik men under annan färg på fanan. 

Under hösten steg det goda samtalet, människor började engagera sig, aktivera sig och försökte ta ett ansvar i en turbulent värld. Det var gott. 

Men bara de senaste dagarna har hänt något. 

Saker vi bara har kunnat läsa på sidor som Avpixlat blev självklara raster i etablerad media. Det är dygn utan minsta eftertanke, analys eller fördjupning. Som om SVT Debatt aldrig dog utan placerade ut sig som horrokruxer på ledarsidorna och löpsedlarna. 

Som om man med söndagsbilagan nu också skulle få en högaffel och en fackla. 

Under bara ett par dygn har det blivit accepterat att hetsa mot muslimer utifrån händelser som i sitt allvar ändå inte är fullt utredda. Värdeladdade ord som att ”mörka sanningen” används som om de vore neutrala beskrivningar. 

I debatten blandas asylsökanden som begår övergrepp med IS-soldater och marockanska gatubarn.

Människor som oförtröttligt har slagits för höga ideal och mot snålfeghet börjar att prata om åsiktskorridorer och systemkollapser. 

Jag tror att ingen av oss fullt ut förstår vilka krafter vi spelar med här. 

Många beter sig som Ellis i Die Hard I som övermodigt börjar förhandla med gisslantagarna i något självförstått hjältemod. 

Det finns krafter i alla politiska och religiösa riktningar som önskar en polarisering. De samspelar med varandra. 

Och när den dynamiken fått tillräcklig fart går den inte att stoppa utan blir till ett självspelande piano som kompar en djävulsdans i marschtakt.

Med ett Europa där fri media faller och där högerpopulism blir norm kan vi inte tro att detsamma inte kan hända här. 

Det har nog aldrig varit viktigare än nu med besinning och ge plats åt de klara tankarna. 

Aldrig så viktigt som nu med uthållighet.

Att vi fortsätter att ge varandra hopp. Att vi fortsätter att tro.

Att vi fortsätter att älska.